Bröllopsdag – En dag som jag alltid kommer minnas, dagen jag fick bli din fru. Så mycket kärlek, skratt och en rolig fest med våra nära och kära. Så lyckliga vi var denna dag, för att sen några dagar senare få åka iväg på en drömresa till Tanzania.
Att få denna möjlighet, att skapa flera minnen ihop även fast du var så sjuk, var helt fantastiskt. För vi visste att cancern var tillbaka och att man nu inte skulle göra fler ingrepp, utan nu återstod det att hitta en bra bromsande behandling som skulle ge den bästa möjliga livskvalitet.
Vi visste även att du eventuellt skulle bli antagen till ett forskningsprogram, men när, det kunde man inte svara på. Att covid sen skulle komma strax efter vår hemkomst från Afrika och ”lamslå” världen, gjorde det inte bättre.
Drygt ett år senare blir vi kontaktade av forskningschefen på KS Solna. Man ville nu börja göra tester, för att se vilket program som skulle kunna passa just dig. Men då din cancertyp var av det ovanliga slaget så fanns det inget pågående projekt som du kunde komma in i. Utan man erbjöd dig ett projekt som man tidigare inte hade testat på människor.
Vi visste att det inte fanns något att förlora på att testa. Du hade börjat få för mycket biverkningar av cellgiftbehandlingarna, så dessa hade man nu valt att avsluta. Och din positiva inställning till livet, tron på ett mirakel levde inom dig och möjligheten att nu får påbörja en immunterapi gav dig hoppet att få leva vidare.
I juli 2021 påbörjades första behandlingsomgången, men ganska snabbt började komplikationerna. Dina tumörer fick som en chock och svullnade upp, vilket man ändå såg som positivt. Men tyvärr låg dom på ställen i kroppen som gjorde att gallgångarna klämdes åt vilket orsakade läckage och gav dig extrem klåda och levervärden som var farliga. Detta innebar att man fick pausa behandlingen för att istället fokusera på att avlasta gallgångarna genom att sätta in ”stentar”. Men kraften från tumören gjorde att dessa stentar förflyttade sig och skapade andra komplikationer, i detta fall en livshotande sepsis (blodförgiftning). Du överlevde och din förhoppning var nu att få återgå till forskningsprojektet, men tumörerna hade accelererat och började växa in i din magsäck, slita sönder blodkärl och fortsätta ställa till det med gallgångarna.
Var det immunterapin som gav ”bränsle” till tumörerna? Det vet man inte och beslutet att gå med i projektet baserades på att det var förenat med risker, risker du var villig att ta för det skulle lika väl kunnat komma ut något bra av det – som tex. leva längre, eller ännu bättre bli frisk.
Du kämpade vidare med smärtor, infektioner, ett flertal ingrepp för att stoppa inre blödningar i över 9 månader. Du var inte redo att ge upp, utan du levde på hoppet att ett mirakel skulle ske in i det sista.
Men till slut insåg du, min krigare, mitt allt att du fick ge upp kampen mot denna ondskefulla sjukdom och lämna allt du älskade.
Den 4 januari kommer jag alltid fira vår bröllopsdag och denna gång skålar jag för vårt femte år. Du kommer alltid vara min man, även om vi på papper inte längre är gifta, utan jag har den fina ”titeln” änka. Jag minns så väl min känsla när jag såg att mitt civiltillstånd var ändrat till ”änka”. Det kändes väldigt fel, gammalt på något sätt – du är min man och det kan inget ändra på.
Livet går vidare, för jag har valt att det ska vara så. Även om dagar som denna kan kännas fruktansvärt jobbiga så lever jag samtidigt för dom. Vi har två fantastiska barn, varav en som jag är en stolt bonusmamma till. Jag har fått förmånen att träffa en ny underbar man, som älskar mig för den jag är, åker med mig i min känslomässiga berg- och dalbana, men framför allt; tillåter mig att ”leva” med dig.
Du är och kommer alltid vara min själsfrände och älskade man.
