Nu har det varit lång frånvaro från bloggen, vilket är helt okej då jag skriver av mig när jag har behov att få ur mig mina känslor eller om något speciellt pockar på min uppmärksamhet. Något som jag behöver sätta ord på för att själv förstå vad det är jag ska uppmärksamma.
Mycket har hänt senaste året och jag känner mig så oerhört tacksam för allt. Även om livet har varit tufft och väldigt orättvist så känner jag att allt händer av olika anledningar. Alla motgångar gör mig starkare och alla medgångar gör mig ännu mer tacksam till livet.
Jag och Jim har fått möjligheten att vara med och dela vår historia på Cancerfondens omvårdnadskonferens i november inför 350 deltagare från vården och nu senast på PKC-dagen inför ca 1000 deltagare där alla på något sätt jobbade inom den palliativa vården.
Det var givande dagar med många fina möten, även om det alltid är nervöst att stå på scen så känner jag mig så privilegierad att få dessa fantastiska möjligheter att göra skillnad och Jims närvaro är så stark under dessa framträdanden. Responsen från deltagare ha varit fantastisk och några har till och med kommit fram och sagt att mitt sätt att berätta ger dom en känsla av att Jim är där, vilket han är, det är jag helt övertygad om. Det här har öppnat nya dörrar som leder mig vidare på den outforskade väg som jag vet att jag ska vandra på. Även om det stundtals kan vara skrämmande att inte veta vart den kommer leda mig, så har jag tillit till att den leder mig dit det är meningen, skulle det vara en återvändsgränd så är det en omväg som ska lära mig något för att sedan ta mig vidare till en ny ”destination”.
Jag har tidigare skrivit om rädslan att släppa in en ny kärlek i livet, skulle det vara möjligt efter det man gått igenom. Jim är en sådan stor del av mitt liv och kommer alltid vara, så handlar rädslan om att en ny kärlek inte skulle acceptera att min kärlek till Jim är så stark, att jag dagligen pratar om honom, skriver och föreläser om vårt liv.
Många tankar har gått igenom mitt huvud, men jag har hela tiden känt att är det meningen så dyker rätt person upp i mitt liv. Vilket det gjorde för ett år sedan, en man jag känt i 25 år men vi har aldrig umgåtts mer än under perioder då vi jobbade tillsammans. En stark energi har alltid funnits mellan oss, men att jag en dag skulle börja tänka på honom, skicka iväg ett meddelande om att vi bör ses och efter det mötet inse att det finns så mycket mer än bara vänskap mellan oss. Det var inte väntat men känns så självklart, så rätt och helt underbart. Att få känna en så stark kärlek och vara så älskad som jag känner mig är magiskt och jag är helt övertygad om att det här vara menat, helt klart – A Match Made In Heaven.
Men som mitt liv brukar se ut så får jag inte alltid njuta till fullo av mina medgångar. Utan en svårt bakteriell infektion däckade mig i nästan 42 graders feber förra året, som jag så här i efterhand insåg var väldigt allvarligt och har sagt till mig själv att jag måste söka läkarvård direkt när kroppen skriker på mig. Men minnet är otroligt bra, men fruktansvärt kort, då jag i våras fick extrem magsmärta, illamående, feber när vi var på en medeltidsfest. Matförgiftning var min egna diagnos, men ingen annan blev dåligt och vad skulle oddsen vara att bara jag skulle få något dåligt. Även här dröjde det några dagar innan jag insåg att det troligtvis handla om något helt annat och åkte in för att ett dygn senare opereras för en akut blindtarmsinflammation.
Livets drastiska vändningar, med- och motgångar som visar mig vägen och uppmärksammar mig när fel beslut är på väg att tas. Även om jag ibland kan tycka att käftsmällen kan vara lite väl hård så är jag ändå oerhört tacksam för allt som sker. Jag har mitt livspussel framför mig, några bitar är lätta att lägga, andra tar längre tid att finna deras rätta plats. Men varje pusselbit är unik, precis som mitt liv.
Några ord på vägen: Vi alla har våra med- och motgångar i livet och vad är meningen med dessa?
Jag tror man bör stanna upp och lyssnar inåt, känna in alla känslor och energier oavsett om dom känns bra eller dåliga, för det finns en mening med dom, något du ska ta tillvara på eller förändra.
När livet inte blir som du vill, kanske det istället blir exakt som det ska.
Så fint inlägg Mia du är så stark❤️.