Årsdagen

Det har gått 1 år sedan jag startade denna blogg, en blogg där jag delar med mig av min älskade mans cancerresa, vår resa och även min egna. Att få skriva är min terapi även om jag stundtals tappar gnistan i att skriva och har svårt att sätta ord på mina känslor. Att leva med sorg är något stort, en övermäktig känsla som är okontrollerbar och som attackerar när man minst anar det. Även om jag är medveten om att mitt psykiska och fysiska mående påverkas av sorgen så har jag svårt att acceptera det och vet att jag mår mycket bättre att släppa mitt kontrollbehov och ”go with the flow” och tillåta alla känslor att ta plats.

Till min älskade änglaman!

Det har gått 2 år sedan jag hörde dina andetag, smekte din kind och med min mun mot ditt öra, säga hur mycket jag älska dig. Jag satt vid din sjukhussäng, jag visste att det inte var lång tid kvar innan du skulle behöva lämna mig och barnen. Fara till en plats där du skulle slippa dina hemska smärtor, en plats där du kan fortsätta vaka över oss, leda oss framåt, ge oss kärlek och allt för ofta busa med oss.

Tänk att det har gått 2 år och inte en dag har gått utan att du varit närvarande, i mina tankar, i mina drömmar, i mina möten med andra och i mitt skrivande. Två år och livet går vidare även om jag ibland måste nypa mig själv för att förstå att du inte är fysiskt närvarande hos mig, även om det stundtals kan kännas så. När jag ibland får en sådan smärta inom mig som jag inte kan förklara på något annat sätt än att jag sakna dig så fruktansvärt mycket.

Jag önska du fick vara här och se våra barn växa som människor och utvecklas i allt dom tar sig för. Även om jag vet att du har koll på dom och är stolt som en tupp att få vara far till dessa fantastiska individer som är våra älskade barn. Det finns så mycket av dig i dom, likheter som lever vidare genom dom, vilket är så underbart. Båda pratar mycket om dig och hur du visar dig för dom i andra skepnader eller bara genom känsloenergi, din kraft ger dom kraft, precis som du gör med mig. Men jag vet att dom också har stunder när saknaden efter sin far, deras största förebild blir överväldigande och det tar hårt på ett mammahjärta att veta att dom går igenom samma känslomässiga berg- och dalbanor som jag. Men på samma gång vet jag att dom är starka nog att hantera det.

Sorgen och saknaden kommer alltid finnas hos oss alla som hade fördelen att få vara en del av ditt liv. Tänker på dig varje dag, men idag den 26 april kommer jag alltid minnas lite extra. Göra den till en fin dag, fylla den med galet härliga minnen, hälla upp en whiskey åt dig som du älskar och tända några extra ljus.

Du kommer alltid vara en förebild för många av oss och jag kommer göra allt för att hålla minnet av dig levande. 

Älskar dig min fantastiska änglaman, världens bästa pappa, son, bror och vän.