Tills döden skiljer oss åt!

Vi lovade att finnas där för varandra, dela glädje och sorg och vara trogna tills döden skiljer oss åt.

Den 30 juli 2019 friade du till mig där du låg i din sjukhussäng inför det som kom till att bli din sista operation. En operation som egentligen inte skulle bli av, då man på en läkarkonferens hade beslutat att man inget mer kunde göras då en operation var för riskabel samt att man med största sannolikhet visste att cancern skulle komma tillbaka inom kort.

Men din kirurg Henrik, den person som följt din resa från dag ett. Som sett din kämpaglöd, din vilja att leva, din ovillkorliga kärlek till mig och barnen, han ville ge dig en chans att få leva, även om det bara innebar att ge dig lite mer tid. Han såg till att du fick en operation och att vi fick möjligheten att gifta oss den 4 januari 2020, vilket blev en underbar kväll med mycket skratt, kärlek, en del tårar och sen bar det iväg på en drömresa där vi skapade nya fina minnen. Men väl hemma igen så visste vi att cancern var tillbaka och att bromsande behandlingar skulle sättas in.

Att Henrik gav dig, oss den chansen att få mer tid tillsammans är jag evigt tacksam för. Jag var inte redo att förlora dig tidigare, även om din död tog hårt på mig så var den oundviklig och det visste jag den dagen jag sa JA till att bli din fru.

Du kom in i mitt liv när jag var 19 år. Du blev min bästa vän, min stöttepelare, min livskamrat. Men du var också mitt ankare i livet, ett ankare som jag slet upp när jag valde att lämna dig 2005, lämna min trygghet, mannen jag älskade över allt annat. Men jag var vilsen och mådde otroligt dåligt vid den tidpunkten. Du såg sedan till att sätta fast mitt ankare igen sommaren 2017, efter att vi båda hade insett att vi inte vill leva utan varandra och därefter var vi oskiljaktiga.

Vi ”firade” nyligen vår 4 årig bröllopsdag, en dag med mycket blandade känslor. Att få bli din fru var det bästa som hänt mig, men att döden sen skulle skilja oss åt är så orättvist. För jag ville inget annat än att få bli gammal med dig, få hitta på en massa bus, låta dig utmana mig som du alltid gjorde och skapa fler fina minnen. Idag får jag istället leva med alla dessa otroligt fina minnen jag har av dig, för du var verkligen en fantastisk man och väldigt unik på många sätt.

Men en sak som får mig att orka gå vidare i livet är just minnet av dig, ett minne som jag ser till lever vidare genom att jag tillåter mig prata om dig varenda dag, jag tillåter mig minnas allt roligt men även allt jobbigt vi fick gå igenom tillsammans. Även att prata och skriva direkt till dig gör att jag får en känsla av att du alltid finns här med mig. Jag vill att du ska veta att även om du fysiskt inte finns här, så är du fortfarande mitt ankare här i livet, då du ser till att jag inte tar ”dumma” beslut och leder mig framåt i den takt som är bra för mig. Du gör mig starkare för var dag som går och ser till att rätt personer kommer in i mitt liv, även om vissa bara är ”ögonöppnare” och andra här för att stanna då dom är en del av pusslet som nu läggs.

Grattis på bröllopsdagen min änglman. Jag älskar dig så otroligt mycket.

Några ord på vägen; Att förlora någon är fruktansvärt smärtsamt och att leva i sorg är tufft, även om vissa stunder är lättare än andra så blir man hela tiden påmind om den förlust man genomgått. Sorgen kommer i olika skepnader och vi alla hanterar den på olika sätt. Mitt sätt är att prata, skriva och låta mig minnas. Framför allt se till att inte hamna i någon ond spiral med negativa tankar eller självömkan. Ta en dag i taget och alltid försöka göra det bästa av den, även om det kan innebära att bara vara hemma och göra absolut ingenting. Vi måste alltid se till att ta hand om oss själva, vara en bra medmänniska, stanna upp och försöka njuta av stunden. Livet är inte enkelt, men motgångar stärker oss även om det kanske inte är den känslan man har för stunden och vi behöver inte göra det mer komplicerat än det behöver vara. Vad rädd om dig, livets dagar är räknade, så ta vara på dom.