Leva livet fullt ut!

Året är 2018 och strålningen av lungorna som gjordes i januari gick bra och gav inga större biverkningar. I mars gjordes en nu röntgenuppföljning för att se resultatet efter den senaste stora bukoperationen och strålningen. Den visade några mindre förändringar i buken, men man kunde inte säga exakt vad det rörde sig om och tog beslut att göra en ny uppföljning efter sommaren.

Jim fick nu en välbehövlig paus från behandlingar och kunde återuppta sin träning för att stärka upp sin kropp för eventuella nya utmaningar, men framför allt njuta av livet. Tillsammans började vi cykla, något jag tidigare inte har ägnat mig åt, men har aldrig varit rädd att utmana mig själv och jag lovar att jag blev utmanad. Jim släpa runt mig på skogsstigar, över stockar och stenar, upp för berg och det var mycket svett, skratt och några tårar när jag fick till mina praktvurpor och slog mig ganska rejält. Men att ha den mest inspirerande krigare framför sig på dessa stigar, som peppa en till max, så var det en fröjd att svettas lite och värt all smärta.

22 juli fick Jim göra det han inte trodde skulle bli möjligt pga. av sin sjukdom. Att få ge sig iväg på Nexusball Rally, tillsammans med goda vännen Klasse. En resa som startade på Norrbro i Stockholm, via Köpenhamn, Berlin, Gdańsk för sedan avrunda resan på Gotland. Där bjöds till årets fest, banracing på Gotland Ring och detta tillsammans med ett stort gäng härliga människor i supersportbilar.

Här är Jims egna ord från de veckan – ”ååå roligt har det varit, går inte att beskriva. Bränt i över 300 flera ggr, sen krupit i timmar i 30. Festat hårt och lågt. Men ändå det bästa, vilka människor alla har sin bakgrund och historia, det är lätt att döma hunden efter håren men nu släpper jag mina fördomar, vilket gäng! Bäst av allt, vilket arrangemang av Cliff och Ludvig med team, ni är helt underbara som stöttat mig genom att ha mig på ”hold-lista” in i det sista. Hoppas jag är ok nästa år och då kör även Mia.”

Väl hemma igen efter en tuff vecka så insåg Jim att han behövde lägga sig i hårdträning då han hade låtit sig ”övertalas” av sin fina vän Ronny att den 4 augusti köra AIM Challenge i Sälen. Vilket innebar att cykla upp och ner i fjället och ta sig till så många kontroller som möjligt inom 6 timmar. Deras Team hette zEGGA gUBBAR och det var ett passande namn då dom kämpa sig igenom detta race och fick en bra placering.

Väl på väg hem i bilen så började Jim få extrema magsmärtor. På morgonen blev det till att åka in till akuten och en röntgen visade att han hade fått ett rejält stopp i tarmen och med facit i hand så var det inte så konstigt, då han har tagit ut sig totalt under 6 timmar, ätit mycket av sådant som är förstoppande tex. nötter och druckit alldeles för lite vatten.
Det här innebar att han under 3 dygn kämpade med att försöka få loss stoppet, då en operation kunna innebära att stomi skulle kunna bli aktuell igen. Efter 3 dygn och stoppet var kvar, så börja det förberedas för operation, men Jim ville ändå ge det en chans och bad om att få gå på toaletten en sista gång. Efter ett tag hör jag honom skrika och jag tror något har hänt, så jag rusar in och där sitter han med ett stort leende på läpparna och säger, ”jag har bajsat”. Jag springer ut i sjukhuskorridoren och skriker ”han har bajsat” och inser att det inte bara var sjuksköterskorna som hörde mig, men vad gör det – vi var överlyckliga att en operation kunde undvikas.

1 september och det dags för Barndagen. En dag som Jim brann för då han ville få hjälpa barn som har eller har haft det tufft i livet. En dag där många hjältar ställer upp med att låta dessa barn tillsammans med sina familjer få åka supersportbilar på racingbana och även uppleva så mycket annat tex. flyga helikopter. En dag som anordnas av stiftelsen Lean On Me och grundaren Peder Karlsson, en eldsjäl som gör så stor skillnad för dessa barn som fått en tuff start i livet.

På tal om att utmana sig. Den 20 september beger vi oss tillsammans med en grupp helt underbara människor för att bestiga Kebnekaise. Träningen för oss båda hade inte riktigt gått som planerat, men hur svår kan det vara så länge pannbenet är gjort av stål och återigen hade jag min krigare som lede och peppa mig framåt. Väl på plats så var vädret inte det mest optimala men vi ger oss ändå iväg på vår vandring mot Kebnekaises topp. Dom extrema vindarna och snö gjorde att vi blev tvungna att vända och då inte så långt ifrån toppen, vilket var bittert och då mest för Jim som ville få checka av detta på sin ”to-do-lista”. Fast ibland måste man inse att det inte är värt att riskera sitt liv för att envisheten tar över.

Det var ändå ett otroligt och minnesvärt äventyr. Tyvärr fick Jim aldrig möjligheten att försöka igen, men jag har lovat att en dag bestiga berget åt honom. Vilket kommer ske inom en snar framtid.

Innan året var slut gjordes en ny röntgenuppföljning som visade att cancern hade kommit tillbaka med full kraft och tre nya relativt stora metastaser hittades i buken. Diskussion med kirurg och onkolog påbörjades och beslut togs att en cellgiftbehandling skulle starta i februari 2019. Planen var 10 tuffa behandlingar, vilket innebar fyra och en halv månad innan en ny uppföljning skulle göras för att se resultatet.

Året 2018 är året jag minns som det år vi inte behövde fajtas med cancern, ett ”paus” år där vi fick andrum, som vi utnyttjade till fullo och njöt av livet tillsammans.

Nyårsafton blev lugn och började med en härlig promenad till fina, tysta Björndal. En plats där lugnet infinner sig och man bara är. En plats som jag idag går till för att minnas Jim extra mycket och känna hans närvaro.

Några ord på vägen – Att leva livet här och nu kan vara svårt men det är bara du själv som kan bestämma hur du vill leva det. Har du drabbats av något som gör ont, är det bästa man kan göra att arbeta sig igenom det. Med syfte att lära känna sig själv bättre och bli starkare av sina erfarenheter i livet. Vi kan inte alltid påverka vad vi drabbas av i livet, men kan välja hur vi hanterar det vi tvingas gå igenom. Att vara sårbar är att möta sig själv och sina rädslor, att ta ansvar för sitt liv. Det är inte andras ansvar hur vi mår och lever vårt liv, utan enbart vårt eget, så var hjälte i ditt egna liv även om det stundtals är tufft.