Ett år har gått sedan jag fick ta farväl av min älskade man, min bästa vän, mitt allt.
Men det var inte ett sista farväl, utan tills vi ses igen.
Begravningen ägde rum 1 juni i Österhaninge Kyrka, en dag då solen titta fram efter att regn hade hängt över oss under en längre tid och många av oss var överens, det var vår solstråle Jim som gav oss sol och värme en dag som denna.
Känslan av att begrava sin man går inte att beskriva i ord då känslan är så otroligt ogripbar och gör så fruktansvärt ont. Att förbereda sig mentalt för något man aldrig tidigare gjort, något man önska man aldrig skulle behöva göra när man är mitt i livet, är obeskrivligt smärtsamt.
Skulle jag orka hantera mina känslor eller bryta ihop, men att gå in i kyrkan, se urnan, bilden av Jim och alla fina blommor, gav mig ett lugn, en känsla att Jim var där och höll mig i sin trygga famn.
Att Jim var älskad av många, det visste jag, men att över 200 personer skulle närvara på hans begravning, det kunde jag inte drömma om och även om det var en otroligt känslosam ceremoni, så var den samtidigt full av så mycket kärlek.
Josefin (mamma till Jims son Emil) och hennes sambo Björn sjöng en egenskriven låt (Emils låt till pappa). Jag gick sönder inombords av sorg när jag lyssna på den, då känslan av att våra älskade barn har förlorat en sådan viktig person i deras liv blev överväldigande, men samtidigt kände jag en sån kärlek.
Även Jims barndomsvän Thomas, som Jim betydde väldigt mycket för, hans dotter Dani och sonen Simon sjöng Himlen är oskyldigt blå av Ted Gärdestad. Jag finner inga ord för att förklara hur jag kände när dom sjöng och tårarna som bara rann.
Sen att det totalt skänktes över 29 000 kr till Barncancerfonden i Jims namn, pengar som kan användas till forskning för att hjälpa barn att kanske kunna få bli friska från cancer kändes så fint och något Jim verkligen uppskatta.
Jim, att älska dig var så enkelt, att bli älskad av dig var så fantastiskt men saknaden efter dig är stundtals så smärtsam. Jag vet att du är med mig när jag som mest behöver det, att du alltid kommer vaka över mig och barnen, även se till att leda in oss på rätt väg i livet och jag kommer göra allt för att minnet av dig ska leva vidare.
För alltid älskad, aldrig glömd!
För alltid älskad
Aldrig glömd
Du är som ett språkrör från Jim. Du påminner oss om att glädjas nu när vi kan. Då påminner oss om hur Jim levde. Hur hans vältränade kropp i många år kämpade mot cancern. Du påminner oss om vad som ör viktigt. Tack Mia. Fortsätt påminn oss.
Smärtsamt men så fint att få blicka tillbaka på den dagen. Jättefin beskrivning av den svåra sorgen, men också all kärlek som fanns där och nästan lyfte taket<3
❤️❤️❤️
Så smärtsamt vackert verkligen 💞
Tack för att du delar – Kram Anna